Varje år i november blir mitt bankkonto ett par hundra kronor ”fattigare” – det är då wordpress driver in sina pengar från alla bloggare. Redan förra året tog jag mig en rejäl funderare om jag ska ha bloggen kvar eller inte, jag har ju inte skrivit så mycket på sistone – men att bli av med bloggen helt skulle kännas väldigt konstigt, jag har ju lagt ner enormt mycket tid på mina bilder (jaga insekter, vinklar, redigera, beskära, mm) och jag älskar själva skapandeprocessen.
Så efter årets wordpress-avdrag från mitt bankkonto kom jag fram till att jag inte vill skiljas från min blogg ännu och att jag helt enkelt måste ta mig tid att skriva lite då och då.
Passande nog hade jag 1000-tals ”oanvända” bilder i min mobil samt kamera, så här kommer en sammanfattning av det gångna året :)..
Våren 2022: snödroppar och skogsvioler – två av mina favoriter. Det sistnämnda växte vilt i bakgårdarna där jag växte upp i Transylvanien och man kände doften av skogsvioler flera kilometer bort. I min egen trädgård har jag hittills inte haft några men upptäckte att det fanns massor i min mors trädgård så i våras grävde jag upp några stycken och håller tummarna att de ska trivas hos mig också.
Att ”samla” är en drivkraft som lätt kan ta över ens liv och för oss som är växtintresserade blir det en ”never ending story”.
För några år sedan fick jag för mig att jag skulle börja samla på olika sorters påskliljor/ narcisser, krokusar, tulpaner…rosor, pioner, pelargoner, mm (+ alla tomatfrön mm).
Det har gått så där kan jag säga: påskliljorna är kvar och blommar varje år men tulpanerna har så klart ätits upp av olika sorters gnagare (1000-tals kronor i djurmagar). Krokusarna har inte alls förökat sig så som jag har förväntat mig trots att jag har grävt ner ca 50 lökar varje år – kanske har de också hamnat i djurmagar?
För 2 år sedan hade jag ett bra pelargonår, då köpte jag 10-15 olika sorters pelargoner som blommade jättefint under det året, sen tog jag sticklingar från dem (som jag har vårdat ömt under vintern) och hade en superfin, blommande altan även året därpå. Men sen glömde jag att flytta in dem innan frosten kom. Eller glömde och glömde…prioriterade annat… så det är bara att bita ihop och starta om: från ”samlare” tillbaks på ruta ett.
Sommar 2022: pioner, vresros, fingerborsblomma, daggkåpa och röllekor i lugna, romantiska färgtoner…den enda blomman som avviker med sin färg är riddarsporren: en fantastisk djupblå färg som gärna får störa.
Jag måste erkänna att jag är ganska nöjd med hur daggkåpans limefärgade blommor samarbetar med röllekans alla nyanser…De här röllekorna kan jag varmt rekommendera: för 3 år sedan sådde jag lite frön inomhus och upp kom massor med plantor som jag planterade ut när vädret tillät det (ca 10 plantor tillsammans), sen har de bara brett ut sig mer och mer och blommar länge!
Högsommaren är rosornas tid. Bild nr 2 föreställer sorten Novalis – jag vet att jag är tjatig med ordet ”fantastisk” – men den har en fantastisk grå/rosa nyans.
Bild nr 3: Rosa Mundi;
Bild nr 4 är jag osäker på men tror att den är sorten Heidi Klum (den är också fantastisk :)).
Men med rosor kommer tyvärr alltid sjukdomar: på slutet av sommaren upptäckte jag att bladen har drabbats av bladrost så på våren kommer jag behöva spraya dem med något medel och hålla tummarna att det kommer fungera.
Följande 6 bilder kommer från min mors trädgård (de köpte huset av en trädgårdsmästare för 25 år sedan och sen har min mor fortsatt i samma anda). Här är alla färger repsesenterade vilket faktiskt fungerar på grund av att det finns en massa grönt mellan dem (fördelen med en uppvuxen trädgård). Den rosa busken till höger heter ”Moses brinnande buske” – väldigt bibliskt, kanske alla har koll på det, det hade i alla fall inte jag :).
Nedan: vallört med sin djupblåa färg och akleja som har brett ut sig flera meter i skuggan under äppelträdet:
Och ett honungsbi på en brunnäva :).
På tal om bin…hade 4 svärmar i år där jag fångade in 3 av dem. Den sista svärmen satte sig i mitt nya päronträd och bröt av huvudgrenen med sin tyngd. H och jag var inte hemma när V ringde och sa ”Mamma, jag tror att dina bin är på väg att svärma igen” och jag minns att jag tänkte: ”Hoppas de drar innan jag hinner hem!” – jag hade ju varken lådor eller ramar lediga då dessa gick åt när jag fångade de andra svärmarna.
”Tyvärr” var bina kvar när vi kom hem. De var kvar efter en timme, efter 2 timmar, efter en liten regnskur…till slut kände jag att jag inte hade något val och satte mig i bilen för att köra 3 mil och köpa nya lådor.
En timme senare när jag kom hem så var ”så klart” bina borta. Jag måste erkänna att jag kände mig lättad, jag hoppas bara att de inte har byggt bo i någons skorststen så jag slipper ha det på mitt samvete.
Denna hösten har jag invintrat 4 samhällen och det är mer än vad jag egentligen hinner med (hör av er om ni vill köpa en eller två! 🙂
Bilden till vänster visar det nedbrytna päronträdet.
Bilden till höger: när man precis har skakat ner en svärm i en låda..
Skördebilder.
Tomaterna och de olika chilisorterna är egna men bilden på den gamla vagnen tog jag på årets matrunda – premiär för H och mig – en riktig trevlig upplevelse som kommer göras om.
Bland annat var vi på Vartorps kvarn – en renoverad gammal kvarn där man maler råg som är närproducerad. Man fick smaka på nybakt bröd gjord på kvarnens rågsikt – så god! – så jag köpte några påsar rågsikt, tog receptet och har bakat brödet sen dess.
Förutom att jaga bisvärmar och springa runt i trädgården så har min tid 2022 gått åt att handarbeta (på kvällarna), hjälpa till på sonens kajakträning (alternativt paddla själv när annan båtförare fanns) samt att träna. Jag har haft ett riktigt bra träningsår och jag är övertygad om att det är fysisk aktivitet som håller mig ”flytande”: att arbeta i det tempot som jag gör + att hålla mina ”åkommor” 🙂 ex fibromyalgin under kontroll skulle aldrig gått annars.
Så: Mer träning till folket!
Med de orden önskar jag er en God Jul!
/Rebecka 🙂
Spretiga Tanten 